Efter att ha skrivit om dopning och Bullis kommenterat den, så kom vi osökt in på Bodybuilding. Vissa hävdar att det är en sport medans vissa hävdar motsatsen.

Jag är fullständigt övertygad om att det inte är en sport av den enkla anledningen att man blir bedömd för sitt utseende. Inte helt olikt en Miss Universum tävling (med den skillnaden att en Miss Universum tävling faktiskt har en talang del).

Försvaret blir då att det minsann krävs många timmar i gymmet (och en hel del otillåtna piller) för att uppnå den kropp som krävs för att vinna. Ja, det är möjligt, men faktum kvarstår att själva tävlingen går ut på att se så bra ut för domarna som möjligt, och det är alltid domarna som avgör, man kan inte påverka resultatet själv.

Visst, det finns sporter där domarna avgör också, skateboard, gymnastik, boxning osv. Men där finns det ju klara poängsystem och man kan därför överträffa sina motståndare genom att göra saker som ger högre poäng. I bodybuilding däremot (rätta mig om jag har fel) så vinner man om man har "snyggast" kropp, inte om man spänner sig mer än motståndaren. Om sedan två personer har lika "snygg" kropp så är det säkert andra saker som gör att man kan skilja dem åt, men det är ändå utseéndet i första hand som avgör. Vilka atleter går runt i string, blekta tänder, inoljade och uttorkade på en tävling?

Sedan ser säkert definitionen av en sport annorlunda ut än vad jag tycker. Många säger att det räcker med att det är en tävling mellan olika individer för att det ska klassas som sport. Men då skulle ju nästan precis allting kunna vara en sport. Katt och hundutställningar, frågeslingan på jobbet, tidigare nämnda Miss Universum. Det finns hur mycket som helst egentligen.

Nej, så länge bedömningen görs på hur man ser ut (oavsett hur mycket tid man har lagt ner FÖRE tävlingen) så tycker inte jag det kan klassas som sport, utan mer som en skönhetstävling. Sen vet jag inte om det kan kallas sport när man inte kan komma överens om huruvida det är en sport eller inte.

Hur det än är så kan sport vara jäkligt roligt ibland:

Varje gång det är ett sommar eller vinter OS så undrar jag alltid samma sak. Hur bra skulle folk vara om de fick dopa sig precis så mycket de ville och orkade.

Varför får de inte dopa sig förresten? I motorsporten får man ju förbättra fordonen. Kanske blir lite som formel-1, skickar spioner för att se vilka preparat som konkurenten använder.

"Nike blir stämd på miljard belopp, har stulit hemligt recept från konkurent"

Dessutom kan man införa en regel som säger att långdistanslöparna måste springa in i depå en gång per kilometer för att fylla på med diverse vätskedrivande medel. Tänk vilka taktiska egenskaper som skulle tillkomma! Sen vill man ju att kommentatorerna är kunniga också.

"Ryssen Gorbatjof har valt att inte ta sina vanliga anabola den här turneringen efter det att han i bröt nacken av speakern i Borås förra året. Istället tar han epo till morgonkaffet"

Skulle ju kunna bli otroligt underhållande.

Sedan har jag alltid undrat vad som gäller för doping. Får man operera sig till fördelar? Eller skulle en sådan person få tävla i paralympics istället? En person med förlängda armar har ju en klar fördel i fäktning t.ex

För att ytterligare förbättra så borde de piffa till de sporter som är så tråkiga. 110 meter gång med hinder är bara ett av många exempel som skulle göra den annars otroligt tråkiga sporten gång en stor tjänst.

Sedan skulle man lätt kunna byta ut bågskytte mot detta:

Jag satt och såg på damfotboll häromdagen. Sverige - Kina närmare bestämt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Damfotboll är ingen höjdarunderhållning. Varje gång jag nämner det i närheten av en tjej blir det oftast ett jäkla liv. Jag blir tydligen en riktig mansgris när jag säger så hemska saker. 

Ibland går sånt där verkligen till överstyr. När jag sedan försvarar mig med att Östavall - Söråker inte heller har så stort underhållnings värde, ja, då blir det ett ännu större liv. För hur kan jag jämföra landslag med div5? Ja, det är väl ungefär samma slags kvalité, snällt sagt.

Sen klagar dom på att damfotbollen får för lite uppmärksamhet och att det inte borde heta Dam och Herrfotboll utan bara fotboll. Sedan gör de reklam med texten "Vill du hellre se den 36 bästa ligan i världen eller den bästa ligan i världen" och syftar på att att Herrarnas allsvenska är rankad 36 bland HERRARNA och damernas ses dom den bästa bland DAMERNA. Här ser de ju själva skillnaden. Ett allsvenskt herrlag mot ett allsvenskt damlag kan bara sluta på ett sätt och den som inte håller med borde se över sin verklighetsuppfattning.

Skulle det inte vara skillnad i kvalité skulle det inte heller vara skillnad på uppmärksamhet, så är det överallt och jag förstår inte varför fotbollen skulle vara något annorlunda exempel?

Jag tycker ju givetvis inte att damfotboll ska ignoreras, det går ju åt rätt håll. Det blir bättre och bättre, men bli inte sura för att folk anser det är tråkigt att titta på. Se till att bli bättre istället.

Alla tvivlare kan ju titta på den här filmen, alla klipp kommer från samma turnering.

Äntligen! Har fått många påtryckningar men jag har stått på mig! Jag tror jag nästan kan kalla mig en riktig bloggare nu! Jag har nämligen inte skrivit på ett tag, något som ni erfarna bloggare skulle kalla "bloggtorka". Här skulle jag kunna skriva varför jag inte skrivit något på så länge. T.ex "Jag har inte känt motivation" eller "det har inte hänt så mycket" eller "jag har runkat istället". Men bryr ni er verkligen om varför jag inte skrivit? Blir jag på något sjukt sätt "förlåten" från min otroliga synd att jag inte bloggat ifall jag har en giltig anledning?

Med det sagt så vill jag uttrycka min förvåning över att antalet besökare inte minskat under min "bloggtorka". Kanske beror på mitt experiment med snuskiga ord något inlägg ner. Ett experiment som faktiskt lyckats ganska bra. Har fått minst 50 träffar från olika sökmotorer, mest från yahoo. Att folk söker på "free xxx" kan jag köpa, men att dom sedan går igenom 200 sidor för att sedan hitta min blogg är rätt komiskt. Hoppas besvikelsen blir total när dom hittar hit efter timmar av sökande efter det perfekta runkmaterialet.

Hade en diskution med min goda vän Mikaela. Att diskutera åsikter är det bästa jag vet eftersom jag alltid har rätt åsikt, och Mikaela är den enda som inte tvärt avslutar diskutionen med "DET GÅR JU INTE ATT DISKUTERA MED DIG!". Nåväl, diskutionen handlade om huruvida det finns kill och tjej filmer eller inte. Jag hävdar bestämt att det finns det medans Mikaela hävdar motsatsen.

Skulle jag skriva alla mina åsikter i ämnet skulle jag förmodligen slå personligt rekord i antalet skrivna ord i ett inlägg. Så jag väljer att utrycka det på det enklaste sättet jag vet. När tjejer blir sådär riktigt "puttinuttiga" större delen av filmen. Filmer där man i 1 timme får lära en person som man bara efter 5 minuter vet kommer dö i slutet.

-"Så alla filmer där folk dör är tjejfilmer?!" Brukar de ofrälsta fråga.

Nej, jag tror inte många grinade ihjäl sig när kaptenen dog i Anaconda, eller när Peter Stormare dör i Jurassic Park 2. Tror inte heller att folk skulle gråta ifall självaste Rambo dog (han börjar ju trots att bli till åren han också). Men däremot när folk dör med 15 minuters farväl, då börjar det bli "puttinuttit". Sedan finns det ju självklart filmer där regeln bekräftas med undantag.

I signs dör Mel Gibsons fru och det blir ett utdraget farväl, men det är ju inte direkt det som filmen handlar om utan snarare så att den går framåt tack vare det.

I Braveheart dör Mel Gibson själv i slutet men komigen... Finns det något manligare än att dö för sitt land genom tortyr?

Nej, tjejfilmer är från början uppbyggda för att en huvudperson ska dö. Som titanic t.ex, en mes dör för att han inte kan hitta en egen planka att ligga på. Försöker ens tjejen att rädda honom? Folk blir rörd över hur killen räddar tjejen, men vilka försök gör hon för att rädda honom? Okej, hon hjälper honom med handbojorna, men när det VERKLIGEN krisar då tänker hon bara på sig själv.

Sen måste jag (efter önskemål) skriva något jag gjort också.

Jag var på Lars Winnerbäck i söndags. Han var bra.

Jonte tipsade mig om SVT's nya wrestling satsning: Dansk wrestling. Men detta är ändå den roligaste wrestling scenen jag sett: