Har fått ganska många kommentarer om att min blogg är "rolig". Men vad är roligt egentligen? Inte roligt i min blogg utan "roligt" i allmänhet.

Fredrik Lindström snuddar det ämnet när han i sin bok "Vem är Björn och vem är Benny?" (jäkligt bra bok för övrigt) tillägnar ett kapitel åt varför roliga historier ofta inte roliga. Det har han ju faktiskt rätt i, med få undantag. En historia kan enligt mig vara rolig på två sätt:

1. Den är dålig att den blir bra.

2. Den är sann.

På den första menar jag inte "det satt två älgar..." men dock historier som har en väldigt dålig, eller helt saknar poäng. Ni som känner mig har garanterat hört "de väckte fel neger" historien och förstår genast vad jag menar. Ni som inte känner mig får väl antingen kontakta mig eller någon jag känner.

På den andra menar jag historier om människor jag känner. Fyllehistorier står ganska högt upp på listan, men även misslyckade dejter, obegripliga missförstånd osv. Men för att dessa historier ska bli "roliga" krävs det också att de berättas på ett sätt som gör de rättvisa. Här är Erik Schön den obestridlige mästaren. Jag bugar.

Men det finns ju mer än historier som är "roligt". Jag var t.ex på Bodaborg i lördags, och där hade jag fruktansvärt roligt.

Ståupp komik är oftast roligt. Där står folk och pratar om precis vadsomhelst och folk tycker det är roligt. Men något som jag alltid undrat över med just ståupp komik är om man skulle skratta lika mycket ifall man inte var beredd på det. Om man går och tittar på en sån show så ställer man in sig på att det ska bli roligt. Om man däremot skulle ställa in sig på att ligga med den där bruden man alltid velat ligga med, och istället får se en människa dra massa skämt på en scen, då skulle man inte garva lika mycket.

Samma sak gäller olika personer. Robert Gustafsson är det bästa exemplet på det. Man tycker ju nästan allt den människan gör är roligt, men är det för att han är rolig, eller för att han är Robert Gustafsson? Skulle man skratta lika mycket om Peppe Eng... eller jag byter (klart man skulle skratta åt Peppe Eng) . Skulle man skratta lika mycket om den där irreterande tv4 hallåan skulle göra samma sak som Robert Gustafsson? Förmodligen inte. Nu menar jag inte att jag tycker Robert Gustafsson är överskattad, han har ju faktiskt förtjänat att man tycker allt han gör är roligt.

Robert i all ära, men den person som jag tycker alla ska ha som favoritkomiker är ändå Magnus Betnér. Han får inte bara folk att skratta, han får oss även att tänka efter. Detta är en konst som inte många behärskar och jag blir tvungen att än en gång buga.

Folk har inte bara sagt att min blogg är rolig utan även efterlyst att jag ska skriva om vad jag gör på dagarna. Visst kan jag skriva vilka tider jag borstar tänderna, vad och hur mycket jag drack den där filmkvällen eller varför jag hade två olika strumpor på mig igår. Men skulle ni verkligen tycka det var så intressant?

Jag lovar, händer det något roligt så skriver jag om det. Vi kan göra ett test:

Bodaborg: Mitt lag (Fredric och Maoro) klarade 12 banor på Bodaborg i lördags, varav bara två var "svarta". "Rats" var den roligaste enligt mig och "Ship" var jag mest nöjd över att vi klarade.

Vi klarade bara en enda bana före lunch, men när vi sedan fått i oss lite mat gick det mycket bättre. Kan erkänna att vi fuskade lite på "Rats" då vi misslyckades i sista rummet och väntade in Jennies lag som var strax bakom oss, de var mindre glada över det. Sedan lyckades vi klara "Up and Down" genom att ha dörren öppen ungefär två minuter och sen stänga den. Vilket resulterade i grön lampa två rum irad.

Var det värt att läsa?

Angående humor, den här mannen är ett geni: